SSU kongress..
Hemma från veckan utan sömn.
Långa dagar och mycket gjort.
Jag var i Uppsala och var där som Röj:are.
Jag gick en Aktivism utbildning tillsammans med 25 andra unga ifrån hela Sverige.
Utbildningen var superkul och jag lärde känna många roliga och underbara SSU:are.
Det jag tänkte ta upp är varför 3 personer i mitt destrikt får mig att känna mig extremt ovälkommen blend dom.
Ett litet exempel : Detta var min första kongress, jag hade aldrig varit i Uppsala förut. Jag satte mig på tidiga söndagståget med en platsbiljett. åkte till borlänge, bytte som jag visste jag skulle göra..
Åkte vidare mot uppsala.. 10minuter innan jag var framme kom jag på: - men, hur ska jag veta vart jag ska gå? Hur får jag nycklar till vandrarhemet, vart får jag min passerbricka?... medans dom tankarna rullade i mitt huvud ringde min mamma för att kolla om jag var framma.. snabbtänkt som jag är sa jag att leta nummret till hon som hade kursen jag skulle gå. Jag ringde och fick lite svar att jag skulle till min deligation, vilket leddes av en viss Josephine.
jag steg av tåget i Uppsala utan att se någon jag kännde igen så jag började gå mot dit jag trodde jag skulle.. en bit på vägen tycker jag att jag ser dom och frågar om dom vet vart vi ska.. dom pekar lite ointresserat på en byggnad och vänder bort blicken.: - okej, tänker jag och börjar lite osäkert gå bort dit.. Säkerhets killen i dörren säger att jag ska vänta på min deligation för dom har all info och passerkorten. Jag gör som jag blir tillsagd och sluter upp med den lilla gruppen utan att någon tar notis om det. Efter ett tag får vi alla brickor och går mot vårt vandrarhem, jag går sisst och har en tung väska. ingen tar notis om det häller, eller väntar upp på mig. trots att när någon annan i gruppen stannar så stannar dom.
Är jag osynlig?
Därefter är jag med Röj:arna hela veckan och har sjukt kul.! Tack Mathilda ( rumskompis) för att du var så snäll :)
Sista dagen sluter jag upp med min Deligation.. vi har 2 timmar tills tåget går och killarna och jag sitter och pratar.. tjejerna kommer in och varken hälsar eller frågar hur det gick på min utbildning.. senare när det är någon timma kvar sticker helt plötsligt tjejerna iväg.. -vart ska dom frågar jag killarna?
dom säger :- ska väl köpa godis och så till resan.
Okej,.. nu underar jag varför dom inte frågade mig..
Varför dom totalsket i mig under hela veckan?
Nej, jag måste säga att jag känner min inte välkommen i styrelsen...
funderar på att avgå.. vi får se hur det blir lite senare.
Långa dagar och mycket gjort.
Jag var i Uppsala och var där som Röj:are.
Jag gick en Aktivism utbildning tillsammans med 25 andra unga ifrån hela Sverige.
Utbildningen var superkul och jag lärde känna många roliga och underbara SSU:are.
Det jag tänkte ta upp är varför 3 personer i mitt destrikt får mig att känna mig extremt ovälkommen blend dom.
Ett litet exempel : Detta var min första kongress, jag hade aldrig varit i Uppsala förut. Jag satte mig på tidiga söndagståget med en platsbiljett. åkte till borlänge, bytte som jag visste jag skulle göra..
Åkte vidare mot uppsala.. 10minuter innan jag var framme kom jag på: - men, hur ska jag veta vart jag ska gå? Hur får jag nycklar till vandrarhemet, vart får jag min passerbricka?... medans dom tankarna rullade i mitt huvud ringde min mamma för att kolla om jag var framma.. snabbtänkt som jag är sa jag att leta nummret till hon som hade kursen jag skulle gå. Jag ringde och fick lite svar att jag skulle till min deligation, vilket leddes av en viss Josephine.
jag steg av tåget i Uppsala utan att se någon jag kännde igen så jag började gå mot dit jag trodde jag skulle.. en bit på vägen tycker jag att jag ser dom och frågar om dom vet vart vi ska.. dom pekar lite ointresserat på en byggnad och vänder bort blicken.: - okej, tänker jag och börjar lite osäkert gå bort dit.. Säkerhets killen i dörren säger att jag ska vänta på min deligation för dom har all info och passerkorten. Jag gör som jag blir tillsagd och sluter upp med den lilla gruppen utan att någon tar notis om det. Efter ett tag får vi alla brickor och går mot vårt vandrarhem, jag går sisst och har en tung väska. ingen tar notis om det häller, eller väntar upp på mig. trots att när någon annan i gruppen stannar så stannar dom.
Är jag osynlig?
Därefter är jag med Röj:arna hela veckan och har sjukt kul.! Tack Mathilda ( rumskompis) för att du var så snäll :)
Sista dagen sluter jag upp med min Deligation.. vi har 2 timmar tills tåget går och killarna och jag sitter och pratar.. tjejerna kommer in och varken hälsar eller frågar hur det gick på min utbildning.. senare när det är någon timma kvar sticker helt plötsligt tjejerna iväg.. -vart ska dom frågar jag killarna?
dom säger :- ska väl köpa godis och så till resan.
Okej,.. nu underar jag varför dom inte frågade mig..
Varför dom totalsket i mig under hela veckan?
Nej, jag måste säga att jag känner min inte välkommen i styrelsen...
funderar på att avgå.. vi får se hur det blir lite senare.
Kommentarer
Postat av: Elinut
Uuuurh, jag hatar människor. <3 Jag älskar dig gurl. Du är värd så mycket, och jag kommer sakna dig snart<3
Trackback