Leksand .).(.
Inackordering på 1430 +1000 i studiebidrag = 2430 -1780 på hyra ocg jag har 650 till mat och så !
det gör inget, jag kan leva på nudlar!!
jag är bara så jävla lycklig att jag ska flytta nu på måndag den 17/8 så jag gråter glädjetårar :)
Hejdå, Mora! :)
det gör inget, jag kan leva på nudlar!!
jag är bara så jävla lycklig att jag ska flytta nu på måndag den 17/8 så jag gråter glädjetårar :)
Hejdå, Mora! :)
Nej?
Jaha, 2 veckor kvar..
1 vecka man kan se..
det känns som att jag
är närmare döden än jag
någonsin har varit.
Jag är rädd,
Jag är ledsen,
Jag har ångest..
Jag kan inte förstå,
hur det kunde hända så fort.
En dag är allt bra,
och nästa är allt
förstört.
Men jag måste säga
att jag tänker försöka.
Jag tänker inte ge upp!
Jag tänker lida,
Jag tänker gråta,
Jag tänker vara mig.
Och du vet att
jag aldrig kommer
lämna dig.
Jag kommer sakna
dig Markus. <3
1 vecka man kan se..
det känns som att jag
är närmare döden än jag
någonsin har varit.
Jag är rädd,
Jag är ledsen,
Jag har ångest..
Jag kan inte förstå,
hur det kunde hända så fort.
En dag är allt bra,
och nästa är allt
förstört.
Men jag måste säga
att jag tänker försöka.
Jag tänker inte ge upp!
Jag tänker lida,
Jag tänker gråta,
Jag tänker vara mig.
Och du vet att
jag aldrig kommer
lämna dig.
Jag kommer sakna
dig Markus. <3
SSU kongress..
Hemma från veckan utan sömn.
Långa dagar och mycket gjort.
Jag var i Uppsala och var där som Röj:are.
Jag gick en Aktivism utbildning tillsammans med 25 andra unga ifrån hela Sverige.
Utbildningen var superkul och jag lärde känna många roliga och underbara SSU:are.
Det jag tänkte ta upp är varför 3 personer i mitt destrikt får mig att känna mig extremt ovälkommen blend dom.
Ett litet exempel : Detta var min första kongress, jag hade aldrig varit i Uppsala förut. Jag satte mig på tidiga söndagståget med en platsbiljett. åkte till borlänge, bytte som jag visste jag skulle göra..
Åkte vidare mot uppsala.. 10minuter innan jag var framme kom jag på: - men, hur ska jag veta vart jag ska gå? Hur får jag nycklar till vandrarhemet, vart får jag min passerbricka?... medans dom tankarna rullade i mitt huvud ringde min mamma för att kolla om jag var framma.. snabbtänkt som jag är sa jag att leta nummret till hon som hade kursen jag skulle gå. Jag ringde och fick lite svar att jag skulle till min deligation, vilket leddes av en viss Josephine.
jag steg av tåget i Uppsala utan att se någon jag kännde igen så jag började gå mot dit jag trodde jag skulle.. en bit på vägen tycker jag att jag ser dom och frågar om dom vet vart vi ska.. dom pekar lite ointresserat på en byggnad och vänder bort blicken.: - okej, tänker jag och börjar lite osäkert gå bort dit.. Säkerhets killen i dörren säger att jag ska vänta på min deligation för dom har all info och passerkorten. Jag gör som jag blir tillsagd och sluter upp med den lilla gruppen utan att någon tar notis om det. Efter ett tag får vi alla brickor och går mot vårt vandrarhem, jag går sisst och har en tung väska. ingen tar notis om det häller, eller väntar upp på mig. trots att när någon annan i gruppen stannar så stannar dom.
Är jag osynlig?
Därefter är jag med Röj:arna hela veckan och har sjukt kul.! Tack Mathilda ( rumskompis) för att du var så snäll :)
Sista dagen sluter jag upp med min Deligation.. vi har 2 timmar tills tåget går och killarna och jag sitter och pratar.. tjejerna kommer in och varken hälsar eller frågar hur det gick på min utbildning.. senare när det är någon timma kvar sticker helt plötsligt tjejerna iväg.. -vart ska dom frågar jag killarna?
dom säger :- ska väl köpa godis och så till resan.
Okej,.. nu underar jag varför dom inte frågade mig..
Varför dom totalsket i mig under hela veckan?
Nej, jag måste säga att jag känner min inte välkommen i styrelsen...
funderar på att avgå.. vi får se hur det blir lite senare.
Långa dagar och mycket gjort.
Jag var i Uppsala och var där som Röj:are.
Jag gick en Aktivism utbildning tillsammans med 25 andra unga ifrån hela Sverige.
Utbildningen var superkul och jag lärde känna många roliga och underbara SSU:are.
Det jag tänkte ta upp är varför 3 personer i mitt destrikt får mig att känna mig extremt ovälkommen blend dom.
Ett litet exempel : Detta var min första kongress, jag hade aldrig varit i Uppsala förut. Jag satte mig på tidiga söndagståget med en platsbiljett. åkte till borlänge, bytte som jag visste jag skulle göra..
Åkte vidare mot uppsala.. 10minuter innan jag var framme kom jag på: - men, hur ska jag veta vart jag ska gå? Hur får jag nycklar till vandrarhemet, vart får jag min passerbricka?... medans dom tankarna rullade i mitt huvud ringde min mamma för att kolla om jag var framma.. snabbtänkt som jag är sa jag att leta nummret till hon som hade kursen jag skulle gå. Jag ringde och fick lite svar att jag skulle till min deligation, vilket leddes av en viss Josephine.
jag steg av tåget i Uppsala utan att se någon jag kännde igen så jag började gå mot dit jag trodde jag skulle.. en bit på vägen tycker jag att jag ser dom och frågar om dom vet vart vi ska.. dom pekar lite ointresserat på en byggnad och vänder bort blicken.: - okej, tänker jag och börjar lite osäkert gå bort dit.. Säkerhets killen i dörren säger att jag ska vänta på min deligation för dom har all info och passerkorten. Jag gör som jag blir tillsagd och sluter upp med den lilla gruppen utan att någon tar notis om det. Efter ett tag får vi alla brickor och går mot vårt vandrarhem, jag går sisst och har en tung väska. ingen tar notis om det häller, eller väntar upp på mig. trots att när någon annan i gruppen stannar så stannar dom.
Är jag osynlig?
Därefter är jag med Röj:arna hela veckan och har sjukt kul.! Tack Mathilda ( rumskompis) för att du var så snäll :)
Sista dagen sluter jag upp med min Deligation.. vi har 2 timmar tills tåget går och killarna och jag sitter och pratar.. tjejerna kommer in och varken hälsar eller frågar hur det gick på min utbildning.. senare när det är någon timma kvar sticker helt plötsligt tjejerna iväg.. -vart ska dom frågar jag killarna?
dom säger :- ska väl köpa godis och så till resan.
Okej,.. nu underar jag varför dom inte frågade mig..
Varför dom totalsket i mig under hela veckan?
Nej, jag måste säga att jag känner min inte välkommen i styrelsen...
funderar på att avgå.. vi får se hur det blir lite senare.
Helsingborg!
Ja, då har man vart i Helsingborg i år igen.
Det var inte som förut, det vill jag lova.
Det var kul att vara där och det behövde jag nog.
Men det jag ´hade sätt mest fram emot var att äntligen få umgås lite med
min bästa vän Linnea som jag tycker att jag har glidit ifrån lite..
Hur ska jag säga det enkelt.. hmm,; Jo, hon satt HELA tiden med sin jävla mobiljävel
och smsade med alla hon kännde.. Hon tittade endast upp när batteriet dog
för att gå och hämta laddaren, eller när vi var i Danmark för då kostade
det ju pengar att smsa.
Den andra tjejen som var med heter Diana, hon är supersnäll och en bra vän tycker jag.
Men också hon hade sin mobil fastklistrad i handen.
Killarna som var med..ja, vi hade lite olika ekonomi och etc..
så det blev tuvärr inte mycket att umgås med dom häller..
I allafall, det blev ingen laserdoom..som jag hade
sätt fram emot hela året.. dels för pengabrist och brist på engagemang.
Vad kan jag säga?
Dålig stil är för hårt... men det var inte så kul som det kunde ha varit.
Det var inte som förut, det vill jag lova.
Det var kul att vara där och det behövde jag nog.
Men det jag ´hade sätt mest fram emot var att äntligen få umgås lite med
min bästa vän Linnea som jag tycker att jag har glidit ifrån lite..
Hur ska jag säga det enkelt.. hmm,; Jo, hon satt HELA tiden med sin jävla mobiljävel
och smsade med alla hon kännde.. Hon tittade endast upp när batteriet dog
för att gå och hämta laddaren, eller när vi var i Danmark för då kostade
det ju pengar att smsa.
Den andra tjejen som var med heter Diana, hon är supersnäll och en bra vän tycker jag.
Men också hon hade sin mobil fastklistrad i handen.
Killarna som var med..ja, vi hade lite olika ekonomi och etc..
så det blev tuvärr inte mycket att umgås med dom häller..
I allafall, det blev ingen laserdoom..som jag hade
sätt fram emot hela året.. dels för pengabrist och brist på engagemang.
Vad kan jag säga?
Dålig stil är för hårt... men det var inte så kul som det kunde ha varit.
Idioter :@
Jag loggade nyss in på min bilddagbok (lite mainstream, jag vet )
Och som vanligt kollade jag på dom som hade uppdaterat bilder, och vilka komentarer man hade fått och sådant.
Jag gick in på en kompis sida där hon hade lagt upp bilder på några av hennes vänner och då hade någon komenterat i stil med : "jag gillar inte hon i mitten, jag mår illa när jag ser henne". Och hon som hade sidan hade inte tagit bort komentaren utan hade svarat : "men du gillar mig".
Då tänker jag såhär; först, hur dum i huvudet får man vara att man skriver sånna elaka komentarer, fattar man inte att det sårar ? eller är man så osäker på sig själv att man måste trycka ner andra för att må bra?
Sen måste jag ju tillägga att tjejen som inte hade tagit bort komentaren måste ju också ha en sladd lös i huvudet. Om någon hade skrivit så om mina kompisar hade jag anmält personen och tagit bort inlägget!
Fan, vad sur jag blir på världen!
Jag hatar internet ibland...
